Skidläger i Flims, Laax & Falera
Första veckan i Februari åkte jag på ett skidläger som organiserades av min skola. Jag anmälde mig till lägret redan första vecka av mitt utbyte, och det visade sig i efterhand att inga av mina kompisar som jag sedan lärde känna skulle dit. Jag åkte alltså på lägret utan att känna en enda kotte men åkte hem med massa nya vänner som jag annars aldrig skulle ha träffat (jag går på en väldigt stor skola.)
Min upplevelse av schweizare är oftast att de inte alltid är så öppna eller inbjudande vid första mötet. Genom att våga ta första klivet, ställa frågor och visa intresse så är människorna här dock mycket mer välkomnande än man kan tro. I och med att jag numera förstår språket och faktiskt kan prata ordentlig tyska så går det även mycket snabbare och lättare att lära känna nya människor jämfört med hur det var i början av utbytet. En häftig känsla är det att kunna blicka tillbaka och se hur långt jag faktiskt har kommit. Att inte längre vara den som alltid är förvirrad och frågande utan någon som faktiskt har lite fast mark under fötterna.
Själva skidåkningen blev det inte jättemycket av på grund av en snöstorm som höll i sig i tre dagar. Det blåste upp mot 50 m/s, alla liftar och gondoler var avstängda och vi var insnöade i ett bergshotel på 2000 m höjd utan något sätt att ta oss nerför berget. Vi hade dock kul ändå! Det blev många alternativprogram och Apres Ski party (sv: after-ski), som snarare kunde kallas Apres Schnee (sv: after-snow).
Vaknade sedan på fjärde dagen till strålande solsken! Och oj vad det var frihets- blandad belöningskänsla att vara först ute på nypreparerade pistar. En dalnedfart från högsta punkten ner till dalen tog ca 30-40 minuter med bedårande utsikter och mjölksyra i benen.
Vi åkte skidor/snowboard i små grupper uppdelade efter vilken nivå man låg på och fick lära oss en hel del ny eller förbättrad teknik.
Om kvällarna lärde jag mig sedan många Apres Ski låtar och blev lite häpen över att idrottslärarna (som var lägerledarna) var med och festade för fullt. Attityden till alkohol i Schweiz är lite mer liberalt än den i Sverige. Det betraktas tydligen som fullt normalt att en lärare bjuder en elev på några öl bara för att man är utbytesstudent.
Toppen vecka var det i alla fall!
Fondue vandring i Gstaad
I samband med en av mina kompisars födelsedag var vi några som åkte på en dagsutflykt till Gstaad. Gick till en ostbutik där vi hämtade ut en Fondue-ryggsäck som innehöll allt vad man behövde för att äta fondue. Vandrade sedan upp till en sittplats som ska föreställa en fondue-panna i mänsklig storlek (bild finns nedan) där vi sedan åt en fondue. Väldigt trevligt och väldigt fin solnedgång!
Berg, sol, snö, vandring, fondue och choklad. Kunde nog inte bli mer typisk schweiz än så.
Hem till Falun, Sverige
I början av det nya året så gick min farmor bort, en av de starkaste kvinnorna jag vet. Hon blev diagnostiserad med cancer för ca ett år sedan men fram tills dess att jag åkte iväg på utbytet så var hennes medicinska situationen relativt stabil. Jag kom överens med mina föräldrar innan min avresa att om hennes hälsa skulle drastisk förvärras så skulle jag komma hem - flyget från Zürich till Arlanda tar trotts allt bara 2,5 h.
Det blev två resor hem till Sverige. Den ena under Januarimånad när farmor fortfarande var i livet och den andra nu i Februari för hennes begravning.
Hon är älskad, saknad och beundrad av mig och många andra. Trotts hennes tröstande ord om att hon hade levt ett väldigt fint liv som hon var nöjd över så kom hennes bortgång som ett slag för mig när saker och ting började kännas bra igen efter den märkvärdiga julen. Själva resorna hem till Sverige var inte heller de enklaste. Den mentala förberedelsen och stressen innan, kulturchocken av att återvända hem, glädje över att träffa dom som man inte har träffat på över ett halvår, sorgen över farmor, att sedan behöva slita sig ifrån ett ställe där man vet att man alltid kommer att höra hemma och acklimatisera sig tillbaka till livet i Schweiz.
I slutändan är jag glad att jag gjorde både resorna och tacksam för att jag hade möjligheten att ta avsked från farmor tillsammans med resten av min familj. Nu i efterhand är det också skönt att kunna lägga det hela bakom mig och fokusera på att göra det mesta utav det som kvarstår av mitt utbyte. Lilla Falun är, och kommer nog alltid att vara, precis som det alltid har varit. Det som har förändrats är snarare jag, min syn på saker och ting och till viss del även min relation till mina föräldrar (ur ett enbart positiv perspektiv).
Tidigare har jag varit osäker på hur jag skulle känna över att behöva åka ifrån livet som jag har byggt upp här i Schweiz men har numera insett att det ska nog bli kul att få återvända hem på riktigt när tiden är kommen. Ser fram emot att till sommaren få visa mina schweiziska kompisar mina hemtrakter och till hösten ta mig ann studier och framtidsplaner.
Har dock lite tid kvar tills dess, tack och lov.
Kan tillägga att första kramen som jag fick av pappa som kom och hämtade på Falu Resecentrum kl 01 på natten var den bästa kramen jag har fått i hela mitt liv.
Annars rullar livet helt enkelt på. Ska bli kul att uppleva våren och värmen på kontinenten och ser fram emot de små resorna som jag har inplanerat. Har även skrivit en lista på saker som jag vill hinna med att göra dessa kvarstående 4 månaderna. Tiden flyger nämligen förbi.
Jag ska återkomma med ett inlägg som berättar mer om tiden emellan skidresorna och turistandet. Vardagen och skolveckan. Tills dess, ciao!